En annan del av Knivsta

Idag hade jag min underbara vackra gravida vän Sandra här på fika. Hon tog även med sig Jenny och hennes underbara son som inte ens är en vecka yngre än min tösa. Vi hade massa mys med bebisarna och tog massa kort. Vi käkade kakor å bullar å drack kaffe å saft. Sen åkte Jenny hem så jag å Sandra satte oss i min trädgård å snackade skit. Det är så jäkla varmt så vi knatade in igen.

Nu blir det mat. Här kommer en bild på mi lilltösa då hon är 1 månad gammal

Nu mat i magen. Första måltiden idag. Det blev pasta med örtkyckling å stuvad spenat

MUMS

jag stack ner till Knivsta för att handla för fikat imorgon då jag ringde min underbara vän Sandra  som hade ringt mig tidigare och vilken tur att jag ringde upp. Blev så att jag åkte över till hennes sambos mamma å hängde en stund på baksidan av deras hus och snackade skit. Då hon kommer med en present till min lilltös. Varför frågade jag, det är en muta svarade hon. En muta då hon frågade om jag ville bli hennes barns gudmor...Jag kan säga att jag vart stum och tårarna kom. Självklart! Hennes lilltös kommer om 4 veckor och jag skall få bli hennes gudmor.

 

Härliga dag!

 

Satt å funderade medans lillan leker med sina dinglisar. Jag tänkte att det det är så sjukt sorgligt att då man säger ifrån när någon skadar en psykiskt och gör att man mår så dåligt att man näst intill hamnar nere på botten. När man väl klättrat upp blir man ner puttad igen blir sur och ser till att ens liv inte ska bli lätt. Det är speciellt sorgligt när det är ens familj. Jag valde bort 2 familjemedlemmar som har gjort bort sig så otroligt mycket och skadat mig psykiskt men att den 3:e skulle sluta höra av sig trodde jag aldrig. det göront att tänka på de då jag ser på min dotter och känner  den sorgen att personen inte ens vill höra om sitt barnbarn...

 

Men det stärker mig ändå då jag vet att jag har andra som hjälper mig, ger mig styrka å kärlek. Jag får blicka framåt..eller försöka

 

Jag kan bara säga shit vad länge sedan det var jag tittade in här. Kan säga att jag glömt bort bloggen helt och det har hänt så mycket i mitt liv att jag knappt vet vart jag ska börja så jag kommer ta det lite grann i taget.

 

Jag kan börja med att berätta att partypinglan jag, är numera mammapingla. Japp jag har lagt allt som har med alkohol, kladdiga dansgolv, spritdränkta kläder, sena nätter och helger bortkastade med att vara bakis bakom mig. Och jag ska vara ärlig..jag saknar det inte för fem öre. Innan jag flytta ut till vårt hus på landet för ett år sedan var jag så långt ner på spritbotten att jag knappt såg ljuset. Det handlade bara om att kröka kröka kröka å kröka lite till på helgerna. Man planerade helgen redan på måndagen. Men min räddning var att flytta. Visserligen är det bara 2 mil men det räckte. De vänner man trodde hade visade sig bara vara för att kröka med eller det är så det känns iaf. Många vänner har försvunnit men jag har kommit andra närmare. Kan ni förstå att man ett tag valde att få vara full istället för att vara hemma med pojkvännen? Hur sjukt är inte det? Men det var mitt sätt att fly..

 

Oj vad det finns att berätta. Mitt liv alltså, mer intrasslat får man nog leta efter men vi tar det bit för bit.

 

Men som sagt nu är jag mamma till världens finaste lilla tjej på 2 1/2 månad. Hon är det vackraste som finns och mitt liv är nu inte lika tomt längre. Jag älskar detta underverk mer än något annat och hon gör mig lycklig.

 

Mitt älskade barn