sorgligt
Satt å funderade medans lillan leker med sina dinglisar. Jag tänkte att det det är så sjukt sorgligt att då man säger ifrån när någon skadar en psykiskt och gör att man mår så dåligt att man näst intill hamnar nere på botten. När man väl klättrat upp blir man ner puttad igen blir sur och ser till att ens liv inte ska bli lätt. Det är speciellt sorgligt när det är ens familj. Jag valde bort 2 familjemedlemmar som har gjort bort sig så otroligt mycket och skadat mig psykiskt men att den 3:e skulle sluta höra av sig trodde jag aldrig. det göront att tänka på de då jag ser på min dotter och känner den sorgen att personen inte ens vill höra om sitt barnbarn...
Men det stärker mig ändå då jag vet att jag har andra som hjälper mig, ger mig styrka å kärlek. Jag får blicka framåt..eller försöka
