Öppna sitt hjärta
Det folk tror om mig är att jag är en ängel. Perfekta dottern, perfekta vännen och perfekta flickvännen. Men det jobbiga är att det finns mörka sidor hos mig oxå. Mina närmaste vänner vet att jag inte gillar ordet "perfekt". Jag menar att vara lite stött på kanterna är bara charmigt.
Den perfekta vännen= Ställer upp i ur och skur, pratar ej bakom ryggen, önskar inte heller inte att ragget vännen fått aldrig kommer vilja höra av sig och lyssnar på allt vännen har att säga.
Den perfekta flickvännen= Tänker inte på andra, flörtar inte med andra, tar pojkvännen i första hand och är honom alltid trogen.
Perfekta dottern= Hjälper till i ur och skur, inte skälla och ha rätt ang ens mor eller far, jobba och klara sig själv och inte vara ute och ränna med små, tajta kläder och med en drink i ena handen.
Är jag något av detta? Nej. Jag är lång ifrån perfekt. Jag har pratat skit bakom ryggen, jag har slagit döv öra till, jag har absolut önskat att min väns ragg skulle gå åt helvete för man e avundsjuk och har heller inte ställt upp där jämt. Jag har även tänkt på andra och inte tagit min pojkvänn i första hand. Jag hjälper inte till i ur och skur, jag skäller och säger till då mina föräldrar ( speciellt min mamma ) när dom gör fel och dumma saker, jag går ut med tajta och små kläder med massa drinkar i mina händer.
Jag är ingen ängel, isåfall en förklädd djävul men jag försöker. Jag försöker.
Så är vi alla perfekta om vi erkänner? Verkligen ekänner?
Den perfekta vännen= Ställer upp i ur och skur, pratar ej bakom ryggen, önskar inte heller inte att ragget vännen fått aldrig kommer vilja höra av sig och lyssnar på allt vännen har att säga.
Den perfekta flickvännen= Tänker inte på andra, flörtar inte med andra, tar pojkvännen i första hand och är honom alltid trogen.
Perfekta dottern= Hjälper till i ur och skur, inte skälla och ha rätt ang ens mor eller far, jobba och klara sig själv och inte vara ute och ränna med små, tajta kläder och med en drink i ena handen.
Är jag något av detta? Nej. Jag är lång ifrån perfekt. Jag har pratat skit bakom ryggen, jag har slagit döv öra till, jag har absolut önskat att min väns ragg skulle gå åt helvete för man e avundsjuk och har heller inte ställt upp där jämt. Jag har även tänkt på andra och inte tagit min pojkvänn i första hand. Jag hjälper inte till i ur och skur, jag skäller och säger till då mina föräldrar ( speciellt min mamma ) när dom gör fel och dumma saker, jag går ut med tajta och små kläder med massa drinkar i mina händer.
Jag är ingen ängel, isåfall en förklädd djävul men jag försöker. Jag försöker.
Så är vi alla perfekta om vi erkänner? Verkligen ekänner?
